Är:

När man träffar en människa och umgås väldigt intensivt med den under en längre period, man delar tankar, drömmar, skratt, tårar.
Man lär känna djupet av denna!

Varför blir allt så konstigt när man inte längre träffar denna människa??

Man blir nervös, man får ont i magen, man kanske svettas, tappar koncentrationen man börjar stamma, denna människa är ju fortfarande samma person man lärde känna på djupet, den man delade drömmar och tankar med samt skratt och tårar!

Varför känns det inte som om man känner den personen längre? Kan man ändras så snabbt eller är det bara ens känslor som spelar en ett spratt??


Jag gillar inte den känslan i vilket fall som helst!


Sov gott